Vo2-max

Vilket Vo₂-max krävs för att spela i NHL?

Spelarna som testas på NHL Combine, där högt rankade spelare inför draften får visa sina fysiska förmågor, har över tid blivit större, starkare och snabbare. Mellan åren 1983 och 2003 ökade snittvikten för spelarna med 17kg. Längden ökade med hela 10cm. En annan siffra som ökade under ungefär samma tid var Vo₂-max. Vo₂-max är ett mått på din syreupptagningsförmåga. Har du någon gång sprungit 3000m som fystest så kan du fått ett uppskattat testvärde efteråt. Det är Vo₂-max-värdet. Mellan 1992 och 2003 gick Vo₂-max för Combine-spelarna upp från 54,6 till 59,2.

Värdet anger hur många milliliter syre du kan använda per kilo kroppsvikt och minut.

Frågan vi ställer oss är om Vo₂-max-nivåerna har förändrats över tid, och vilken nivå som tycks krävas för att spela ishockey.

Ett NHL-lag har utfört samma typer av konditionstest på is under åren 2001, 2002, 2003, 2006, 2015, 2016 och 2017. De utförde två olika tester. Dels SMAT, dels 30-15_IIT. Bägge testerna beskrivs längst ner i denna artikel. Testerna utfördes under lagets försäsongscamp, vilket innebär att det var spelare med från både NHL, AHL, ECHL och en del andra ligor.

Forskarna som tittat närmre på testet har klumpat ihop spelarna i tre ”generationer”. De som spelade mellan 2001-2003 ses som en grupp, 2006 som en annan grupp och 2015-2017 som den tredje gruppen. Man jämförde också spelare från de olika ligorna mot varandra.

Vad kom man fram till?

Det var inga skillnader i Vo₂-max mellan de tre olika generationerna av spelare. Det var inte heller någon skillnad mellan ytterforwards, centrar och backar. ECHL-spelarna hade sämre Vo₂-max än spelare från övriga ligor – men, det var bara fyra spelare med från ECHL så man ska inte dra stora slutsatser av det.

När spelarnas Vo₂-max jämfördes ställdes mot deras statistik i NHL (spelade matcher, +/-, mål, assist, poäng, utvisningsminuter) fanns inga skillnader. En bättre kondition betydde inte en bättre karriär.

Det forskarna fastställer är att det tycks krävas ett Vo₂-max på 55,9.

Andra studier?

Det finns tidigare studier där Vo₂-max tycks ha ökat något över tid, alltså att värdet för NHL-spelare är högre nu än tidigare. Värdena i de studierna skiljer sig inte nämnvärt från resultaten i den här studien. Dessa utfördes också på cyklar eller löpband, inte på is.

Man ska ta hänsyn till att studier före säsongen 2005-2006 utfördes när spelet hade lite andra krav. Det var innan mittzonen krymptes och ytterzonerna förlängdes i Nordamerika. De här förändringarna ska ha ökat hastigheten på spelet – och då potentiellt ökat kraven på spelarna. Några sådana kravskillnader hittades alltså inte i den här studien. Inte heller i en tidigare studie av Montgomery.

SMAT-test:

Testet utförs med konor uppställda i en linje i höjd med tekningspunkterna i respektive ytterzon (45m ifrån varandra). Spelarna startar på första beepet, skall passera mittlinjen på nästa beep och på tredje beepet vända vid konorna på motsatt sida för att i motsatt riktning. Åkningen fortsätter på samma sätt utan stopp i 60 sekunder. Efter 60 sekunder kommer 30 sekunders vila innan testet återupptas igen på nästa nivå. Första nivån innebär att spelarna ska hålla en hastighet på 3,5 meter per sekund. För varje nivå däröver ökar hastigheten med 0,2 meter per sekund.

30-15_IIT:

Testet utförs på samma sätt som SMAT, men med ett par skillnader: