Riskfaktorer och hälsoutmaningar för spelare på hockeygymnasium

Skador och sjukdomar är vanligt förekommande inom ishockey. I en norsk studie (1) där man tittade på spelare mellan 15-20 år rapporterade 1 av 4 spelare skade- eller sjukdomssymptom under en ettårsperiod. Under samma period rapporterade 1 av 6 spelare hälsoproblem som väsentligen påverkade deras träningsdeltagande eller hockeyprestation.

De mest uppenbara skador och problem som drabbar en idrottare är de skador som sker vid ett specifikt tillfälle, så kallade traumatiska skador. Exempel på den här typen av skador kan vara en hjärnskakning till följd av en tackling, en fraktur i handen efter ett täckt skott eller en knäskada som en målvakt drabbas av efter att en spelare ramlat över honom eller henne. Den här typen av skador leder ofta till att man missar träningar och matcher. Mindre uppmärksamhet och mindre uppenbart är överbelastningsproblematiker och andra hälsoproblem, men faktum är att dessa i vissa fall är mer representerade bland hockeyspelare på gruppnivå än traumatiska skador (1). I tillägg till detta kan nämnas att skador som leder till missade träningar och/eller matcher ofta bara står för en del av den totala skadeproblematiken hos en idrottare, där problem som resulterar i nedsatt funktion och/eller prestationsnedsättning också är vanligt förekommande (2,3,4,5).

Mot bakgrund av detta, att alla problem och utmaningar inte syns eller märks vid första anblicken, skall vi titta närmare på några utmaningar som kan uppstå för spelare som går på hockeygymnasium samt även potentiella lösningar eller förhållningssätt till dessa utmaningar. Den här texten kommer främst fokusera på fysiska utmaningar, de mentala utmaningarna är ett helt eget område.

Stor skillnad i mognadsgrad och fysisk utveckling vid starten av sin gymnasieutbildning

Vi vet från tidigare forskning att fysisk utveckling och biologisk mognad skiljer sig åt bland unga hockeyspelare (6) och att fysisk prestation skiljer sig åt bland idrottare (7).

Nedan visas tabeller som visar spridning på längd, vikt och resultat på fystestet stående längdhopp bland elever på Termin 1 på Hockeygymnasium i Sverige.

Tabellerna kommer från Svenska Ishockeyförbundets rapport som sammanställt data från fystester på Hockeygymnasium i Sverige mellan 1998 – 2017 på totalt 4786 spelare.

 

Förslag på förhållningssätt:

Att ha en förståelse för att olika spelare är i olika skeden av sin fysiska utveckling (8). Detta gäller både sent och tidigt utvecklade spelare. Båda dessa ”grupper” har sina utmaningar och att försöka undvika en ”one size fits all”-lösning både när det kommer till träningsmängd och träningsinnehåll kan vara fördelaktigt både när det gäller optimal prestationsutveckling och för att minska risken för olika skade- och hälsoproblematiker. Att se till så att alla, oavsett mognadsgrad, blir tillräckligt utmanade och stimulerade i träning och match.

Stor och plötslig ökning av träningsvolym för spelare som börjar på Hockeygymnasium

Olika personer reagerar olika på en förändring i träningsvolym (9). Ökad träningsvolym är en riskfaktor för skada (9,14) och i en miljö som präglas av en snabb ökning av träningsvolym är detta något man bör vara uppmärksam på (9).

Förslag på förhållningssätt:

Att övervaka tränings- och matchvolym kan vara bra för att minimera risker för överträning, skada och sjukdom (10). Detta kan bli särskilt viktig för spelare som spelar med flera olika lag, exempelvis J18 och J20 eller damjuniorer och a-lag.

Att mäta eller monitorera belastning på något sätt kan vara fördelaktigt. Man kan dels mäta extern belastning (ex tränings- och matchtid, tränings- och matchfrekvens resultat på olika fystester, etc), dels intern belastning (ex olika sätt att mäta hjärtfrekvens och återhämtning av denna, skattning av hur jobbigt ett träningspass varit, sömnmängd, etc) (9). Detta är så klart beroende av tid och resurser men det kan vara bra att fundera på hur detta kan gå att göra i den verksamhet man verkar i.

Minskad sömn kan leda till fler skador

Ökad träningsmängd och mindre sömn kan resultera i stress till följd av; balans mellan skola och idrott samt balans mellan socialt liv och idrott (11). Även kombinationen ökad träningsmängd och minskad sömn är riskfaktor för skada (13). I andra delen av spektrat kan bättre sömn och bättre matintag minska risken för skador (12).

Förslag på förhållningssätt:

Att ge spelare förutsättningar för att ha en tillräcklig sömnmängd och ett bra kostintag. Att utbilda spelare kring vad som är ett bra kostintag samt hur viktigt kost och sömn är för att prestera bra och minska risken för skade- och hälsoproblem. Många känner till detta men det är viktigt att ställa sig frågan; ”Hur kan jag/vi skapa förutsättningar för att spelarna sover tillräckligt mycket och har ett bra kostintag?”.

Otillräcklig återhämtning

Vi alla vet att det krävs en hög träningsmängd för att bli bra på något, hockey är inget undantag. Tidigare forskning tyder också på att man behöver träna ganska mycket för att minska risken för skador (14). Den här balansen kan vara svår och att säkerställa ”rätt träning” är minst lika viktigt som att inte träna för mycket (14). En stor riskfaktor vid hög träningsmängd är otillräcklig återhämtning, detta kan resultera i skada, sjukdom eller utbrändhet (15). Man skiljer här på överbelastning i träningen under en kortare period, ofta planerat som en period där man tränar väldigt hårt (på engelska kallas detta ”overreaching”. Detta skall inte förväxlas med överbelastningsskada) och överträning (på engelska ”overtraining” eller ”overtraining syndrome”). Vid overreaching följs den tuffa perioden av en period med återhämtning alternativt mindre träning. Overtraining kan uppstå om återhämtningen är otillräcklig eller om perioden med för hård träning/för hög träningsbelastning är för lång (15). Figuren nedan illustrerar dessa scenarion.

 

Figuren visar två scenarion av kontrollerad överbelastning (”overreaching”) med tillräcklig återhämtning på den övre pilen och överbelastning med otillräcklig återhämtning (overtraining syndrome) på den nedre pilen (15).

Förslag på förhållningssätt:

Att vara noggrann med att planera in återhämtning i tränings- och matchplaneringen. Att se över planering på både kort sikt (exempelvis veckobasis) och längre sikt (exempelvis månadsbasis, halvårsbasis) och vara extra noggrann med vart i planeringen spelarnas återhämtning tillgodoses.

Otydlighet från tränare

De flesta kan nog gå till sig själva – När man inte vet syftet med det man skall göra har man svårare att finna motivation för att genomföra något och att dessutom genomföra det på ett bra sätt. Träning är inget undantag där tidigare forskning har visat att idrottare önskar tydlighet i syftet med träning och rehabinsatser (16) såväl som fystester (17) för att öka förståelsen för nyttan av det man skall göra. Denna text skall som sagt inte beröra psykologiska faktorer, men kan inte bortse från att otydlighet även kan appliceras på skadade spelare, där det är viktigt med ett tydligt sammanhang för att undvika en känsla av tappad identitet, ensamhet, samt en känsla av att vara exkluderad från den verksamheten man i vanliga fall är en del av (18).

Förslag på förhållningssätt:

Det kan låta klyschigt och självklart, men att förklara syftet med det spelare skall göra är otroligt viktigt för ökad förståelse och motivation. Var hellre överdrivet tydlig med syftet med träning, rehabilitering av skada eller val av fystest och chanserna ökar att spelare genomför den planerade insatsen på ett bättre sätt. Inkludera också skadade spelare i den dagliga verksamheten. Detta kan exempelvis vara att se till så spelaren genomför sin rehab i anslutning till det övriga lagets träning, är med på teoripass och taktiska genomgångar (18) och att se till så att spelaren har en uppgift i samband med matcher, exempelvis hjälpa till med statistik. En annan enkel åtgärd är att vara noggrann med att se till så skadade spelare är med och firar eventuella vinster i omklädningsrummet efter matchen.

Sammanfattningsvis

Den här artikeln löser inte problemet med vad som är optimal tränings- och matchmängd för att säkerställa maximal utveckling och minska skaderisken. Den kan dock ge tankar och idéer kring hur vi kan göra för att öka sannolikheten att begränsa frånvarotid från match och träning till följd av skade- och hälsorelaterade problem.

 

Skribent:

Anton Edlund
Doktorand i Idrottsmedicin
BSc & MSc Idrottsmedicin
BSc Psykologi
Tidigare Talangscout och Spelarutvecklare

anton.edlund@umu.se