Lagsammanhållning inom idrott

Lagsammanhållning är en av de mest centrala faktorerna för framgång inom idrott. Det handlar om hur väl individer i ett lag samverkar och stöttar varandra, vilket har en direkt inverkan på lagets prestationer och enskilda spelares välbefinnande. Sammanhållning kan delas upp i två typer: social sammanhållning och uppgiftsbaserad sammanhållning. Social sammanhållning syftar till hur mycket spelarna tycker om varandra som människor medan uppgiftsbaserad sammanhållning avser lagets gemensamma strävan mot att uppnå gemensamma mål.

Varför är lagsammanhållning viktigt?

Lagsammanhållning skapar en känsla av samhörighet och gemenskap, vilket leder till att individer är mer benägna att göra uppoffringar för laget och stötta varandra under utmanande omständigheter. När lagmedlemmar känner sig som en del av något större, förbättras deras motivation att bidra till lagets framgångar.

Några av de viktigaste effekterna av lagsammanhållning är:

1. Bättre prestationer: Forskning har visat att lag som har stark sammanhållning tenderar att prestera bättre. Ett sammansvetsat lag har större förmåga att kommunicera effektivt, lösa konflikter och agera koordinerat. En metaanalys av idrottspsykologisk forskning visar en stark koppling mellan uppgiftsbaserad sammanhållning och lagets prestationer, särskilt i sporter som kräver samarbete.
2. Ökad motivation: När lagmedlemmar känner att de arbetar mot ett gemensamt mål, ökar deras motivation att träna hårdare och engagera sig fullt ut. En studie från 2016 visade att idrottare som upplevde hög social sammanhållning också hade högre inre motivation och kände mer tillfredsställelse med sin prestation.
3. Stöd vid motgångar: När ett lag möter svårigheter eller förluster, fungerar stark sammanhållning som ett skyddsnät. Lagmedlemmar stöttar varandra emotionellt, vilket hjälper till att minska stress och press. En stark känsla av gemenskap kan också minska risken för utbrändhet, något som är vanligt förekommande i idrottsvärlden.
4. Långsiktig hållbarhet: Lag med god sammanhållning tenderar att behålla sina spelare längre, vilket skapar kontinuitet och förbättrar lagets prestation över tid. När spelare känner sig uppskattade och delaktiga, minskar sannolikheten att de lämnar laget.

Vad säger forskningen?

Forskningen kring lagsammanhållning inom idrott har vuxit markant de senaste decennierna. Den klassiska modellen av Carron, Widmeyer och Brawley (1985) om lagsammanhållning delar upp den i två dimensioner: social sammanhållning och uppgiftsbaserad sammanhållning. De visade att det inte enbart är viktigast att spelarna tycker om varandra (social sammanhållning), utan att de också delar en gemensam vision och strävar efter samma mål (uppgiftsbaserad sammanhållning).

Flera studier har också visat att ju längre ett lag är tillsammans, desto större blir sammanhållningen. Dock har forskning visat att sammanhållningen kan påverkas negativt om inte alla spelare känner sig delaktiga i beslut eller om det uppstår konflikter som inte hanteras på ett effektivt sätt. Ett exempel är en studie av Eys och Carron (2001) som fann att ojämlikt fördelade roller i ett lag kan minska sammanhållningen om vissa spelare känner sig utanför.

För er som vill läsa mer inom ämnet så finns boken: Gruppdynamik inom idrott – nycklar till världens bästa lag

Nedan kan ni se ett exempel på hur Morgan Johansson, tränare i Damlandslaget U16 arbetade för att få ihop den sociala sammanhållningen i spelargruppen inför ungdoms-OS 2024.