Riskfaktorer för avhopp inom barn- och ungdomsidrott

Deltagande i organiserad idrott för barn och ungdomar är, om den bedrivs på ett bra sätt, förenat med ett antal hälsovinster – både på kort och lång sikt. Forskning har exempelvis funnit att deltagande i organiserad idrott är relaterat till ökad chans för psykisk såväl som fysisk hälsa). Ytterligare fördelar med deltagande i organiserad idrott är exempelvis bättre social kompetens samt att man, även utanför idrotten gör fler hälsosamma val (exempelvis relaterade till kost och fysisk aktivitet) (t.ex. Holt et al., 2020; Malm et al., 2019; Torstveit et al., 2018; Zuckerman et al., 2021).

I en tid där fler och fler är fysiskt inaktiva, vilket ökar risken för både fysisk och psykisk ohälsa, borde det vara viktigt att få barn och ungdomar att, över så lång tid som möjligt, vara aktiva inom organiserad idrott. Givet de många positiva aspekter som finns med idrottsdeltagande är det dock en oroande trend att många barn och ungdomar väljer att avsluta sitt deltagande i organiserad idrott. Som exempel är över 70 procent av svenska barn och ungdomar mellan 6 och 12 år aktiva inom organiserad idrott. I åldrarna 17-18 år deltar endast 25 % av de svenska ungdomarna fortfarande i organiserad idrott (RF 2021).

I forskningssammanställningar inom området framkommer det att det finns ett antal studier som har undersökt riskfaktorer som avsaknad av glädje, låg nivå av kompetens, autonomi och tillhörighet, sämre upplevt stöd från tränare, små möjligheter att få speltid, upplevd press, låga nivåer av inre motivation, samt skador vara frekvent förekommande riskfaktorer för avhopp (Crane & Temple, 2015; Moulds et al., 20XX).

I en forskningssammanställning med fokus på faktorer som ökar risken för drop-out inom lagidrotter visade resultatet att låg intention till träning, låga nivåer av upplevd kompetens, autonomi och tillhörighet, låg nivå av inre motivation, låg nivå av support från tränare, och lagkamrater, samt sämre accelerationsförmåga var de faktorer som hade starkast relation med risken för drop-out (Back et al., 2020).

En av de mekanismer som kan förklara varför många av de faktorer som listas ovan kan öka risken för drop out är att de hänger ihop med att barn och ungdomar upplever mer negativa känslor i relation till sitt idrottsdeltagande vilket gör att det inte upplever det som meningsfullt att vara aktiv längre (Back et al., 2024; Bailey et al., 2013).

För att få så många som möjligt att fortsätta vara aktiva bör därför fokus för ledare och föreningar vara att skapa en miljö som främjar glädje, upplevelser av autonomi, kompetens, och tillhörighet.

Andreas Ivarsson – Professor inom Psykologi vid Högskolan i Halmstad