Hockeyfysmodellen

När man ska beskriva träningslära i en idrott utgår man ofta ifrån olika delkomponenter som kondition, styrka, snabbhet och rörlighet. Men ishockey är en väldigt komplex idrott och att beskriva träningsläran i de här termerna leder lätt till ett ganska isolerat tänk där man försöker förbättra varje fysisk delkomponent utanför isen och hoppas att det ska leda till bättre fysprestation på isen.

I svensk ishockey har vi därför gått över till att definiera hockeyfys utifrån själva spelet. Vi använder termen hockeyfitness för att beskriva spelarens fysiska status ur ett hockeyperspektiv. Det kan definieras som att utföra bra hockeyaktioner utifrån lagets spelsätt i varje byte över tre perioder.

Enligt den här definitionen går hockeyfys ut på att:

• Förbättra enskilda hockeyaktioner
• Bibehålla bra aktioner i ett byte
• Bibehålla bra aktioner mellan byten och över en hel match

Med den här definitionen inser man också att det går alldeles utmärkt att förbättra hockeyfitness genom att träna hockeyfys på isen. Konkreta exempel på hur du kan stimulera de olika delarna av hockeyfitness på isen är:

• Förbättra enskilda hockeyaktioner
   Maximala hockeysprinter 1v1 kamp om pucken > avslut

• Bibehålla bra aktioner i ett byten
  Spel 3v3 maximal intensitet, långa byten, därefter lång vila

• Bibehålla bra aktioner mellan byten och över en hel match
  Spel 3v3/5v5 hög intensitet, kort vila mellan byten

Hockeyfysmodellen kan introduceras i barn­ och ungdomsträning även om fokus är på allsidig och långsiktig fysisk utveckling snarare än specialiserad träning och kortsiktig prestation. Men även hockeyträningen kan göras allsidig och utmanande. Genom att tidigt bygga upp en allsidig fysisk grund, framför allt när det gäller motoriska färdigheter, koordination och gren­specifik teknik, har man större möjligheter att i högre ålder träna ännu mer grenspecifikt och utveckla hockeyfitness genom hockeyfysmodellens principer.

Tommy Lundberg, Docent i fysiologi vid Karolinska Institutet