Vem coachar coachen?

Vi pratar ofta om hur vi ska utveckla våra ishockeyspelare. Vi planerar träningar, analyserar prestationer och ger feedback för att hjälpa dem att bli bättre. Men hur ofta ställer vi samma frågor om våra tränare? Vem observerar deras arbete, utmanar deras tankar och hjälper dem att utvecklas?

Om vi tror på kontinuerligt lärande för våra spelare, borde vi då inte tro på samma sak för våra tränare?

Vad händer efter tränarutbildningen?
Traditionellt har tränarutveckling till stor del handlat om utbildningar och kurser. Tränaren får nya kunskaper om spelet, ledarskap och pedagogik, men förväntas sedan själv omsätta dessa i praktiken.

Att känna till en metod är dock inte samma sak som att kunna använda den i en komplex träningssituation.

Här blir arbetet med Coach Development intressant. International Council for Coaching Excellence (ICCE) lyfter fram betydelsen av att stödja tränare i deras egen verksamhetsmiljö.

En Coach Developer stödjer tränarens lärande genom exempelvis observation, återkoppling och reflekterande samtal. Det handlar inte främst om att tala om vad tränaren ska göra, utan om att hjälpa tränaren att förstå och utveckla sitt eget agerande.

Hur kan det se ut i en ishockeyförening?
Tänk dig en ungdomstränare som upplever att spelarna ofta tappar koncentrationen under träningarna. En Coach Developer besöker ett träningspass och observerar hur tränaren kommunicerar, organiserar övningarna och involverar spelarna.

Efter träningen samtalar de om vad som hände.

Vad ville du att spelarna skulle lära sig? När upplevde du att de var mest engagerade? Vad skulle du vilja förändra till nästa gång?

Genom samtalet upptäcker tränaren att genomgångarna ibland blir långa och att spelarna sällan får möjlighet att själva reflektera. Inför nästa träning bestämmer sig tränaren för att testa kortare instruktioner och fler frågor till spelarna.

Vid nästa besök följer de upp förändringen.

Det är ett enkelt exempel på hur tränarutveckling kan bli en naturlig del av vardagen.

Att skapa en lärande föreningsmiljö
En förening behöver inte anställa en heltidsarbetande Coach Developer för att börja arbeta på detta sätt.

Det kan handla om att tränare observerar varandras träningar, att en ungdomsansvarig genomför regelbundna utvecklingssamtal eller att tränargruppen gemensamt reflekterar över situationer från sin vardag.

Det avgörande är att arbetet sker systematiskt och bygger på tillit. Syftet ska vara att stödja utveckling, inte att kontrollera eller bedöma tränaren. En viktig del är också att tränaren själv får formulera sina utvecklingsområden och vara delaktig i processen.

Vem tar ansvar för tränarnas utveckling?
Vi förväntar oss att våra tränare ska skapa utvecklande lärmiljöer för spelarna. Men för att lyckas behöver tränarna själva få möjlighet att lära, reflektera och utvecklas.

Att utvecklas som tränare handlar som sagt inte bara om att gå utbildningar och skaffa sig ny kunskap. Minst lika viktigt är att få stöd i att omsätta kunskaperna i praktiken, reflektera över sitt ledarskap och pröva nya arbetssätt. Här har föreningen en viktig roll i att skapa förutsättningar för ett kontinuerligt lärande.

Kanske behöver vi därför börja ställa en annan fråga i våra ishockeyföreningar:

Inte bara vilka utbildningar våra tränare har gått, utan vem som hjälper dem att fortsätta utvecklas när utbildningen är avslutad.