Skridskoåkning mot motstånd

De flesta hockeyspelare har säkert åkt skridskor mot motstånd. En variant är att man har en lagkamrat som bromsar en med hjälp av ett gummiband. En annan vanlig variant är att spelaren som ska åka håller en klubba i varje hand riktad bakåt. Bakom spelaren står en lagkamrat som också håller i bägge klubborna och försöker bromsa. Men har det här någon effekt utöver att det blir jobbigt?

I en studie fick spelare först göra ett sprinttest på 25m för att få fram deras tider. Därefter fick spelarna antingen vila eller göra en 10s lång sprint med en lagkamrat bakom dem som bromsade. Slutligen fick alla göra en ny 25m sprint.

Upplägget: 25m sprint, 60s vila, vila eller bromsad sprint, 240s vila, 25m sprint.

Alla spelare fick, med en veckas mellanrum, göra både varianten med vila och varianten med bromsad sprint.

Alla spelare förbättrade sprinttiden efter att ha gjort en bromsad sprint före. När spelarna bara vilade mellan den första och andra sprinten så försämrades tiderna i stället.  Sprinttiderna förbättrades i snitt med 2,8% eller 0,091s i snitt. Det är en liten förbättring men ska jämföras med att de som inte gjorde den bromsade sprinten istället försämrade sina tider.

Att göra någonting tungt som förberedelse inför något explosivt har visat sig fungera bra för att förbättra hopp- och sprintresultat. Det kallas för potentiering inom träningsvärlden. Det här var en liten studie med bara elva deltagare, men den kanske kan ge en fingervisning om att potentiering fungerar också på isen.

Skribenter:

Dennis Schirmer, fysioterapeut Tre Kronor
Oscar Björsfält, fysioterapeut juniorkronorna

https://www.instagram.com/scienceofhockey